Att man flyttar hit för fjällen, snön och skidåkningens skull är inte så svårt att förstå...
Det är ju därför vi flyttade hit:)

Det finns dom som flyttar hit för sommaren. Åres fantastiska utbud av alla härliga aktiviteter.
Downhillcyklingen, vandringen, fisket, naturen, paddlingen...

Men det finns även dom som flyttar hit för den fantastiska hösten..
och nu förstår jag DOM verkligen!!!




En dag som denna slår många dagar.. Det blir inte mycket vackrare..



Helt vindstilla, solens strålar och den friska luften..



En vy som brer ut sej i det oändliga..



Fjällen som sträcker ut sej..



Åreskutans topp, kabinen som tar sej upp till toppen..




Ja, det är svårt att inte tycka om detta!!
Det känns ganska enkelt att andas och det känns väldigt lätt för stunden..


Det blir bara vackrare och vackrare, det är bara en tidsfråga tills de första små vita snöflingorna faller ner och lyser upp tillvaron..

Det ser vi fram emot:)




Fortsätt att andas......

Två koppar kaffe fick det bli..
Kände mej lite berusad efteråt, har visst inte druckit kaffe på ett tag. Men nu smakade det mums.
Den där bullen är såå stor och såå god!




Plöjde igenom ÖP och en hel del andra tidningar. Skönt att liksom sitta någon annanstans än i soffan därhemma.
Blir ju lite stillasittandes nu med mitt knasknä.

Efter den där bullen fick det bli lite biffning på gymmet. Va ganska ensam på gymmet en lördagseftermiddag som denna.
När jag körde hem var det lite tungt att ratta, så då kändes mitt bröst och tricepspass helt okej:)





Blir lite lugnt häng på Tott senare ikväll.. efter lite Winnerbäck på tv:n såklart!





Annars funderar jag mest på framtiden..

Tänker tillbaka på fantastiska dagar i ett meterdjupt snötäcke, på en härlig filt, liggandes uppe på skaren, med kaffetermosen bredvid, bikinin på, den stekande solen, den underbara utsikten, det mysiga sällskapet, den tysta omgivningen..

..en hand i min..

Just precis då känns allt tryggt, lugnt, fint och väldigt varmt om hjärtat!

Dagen igår blev lång..




Lämnade in citronen på bilverkstaden, för att kitta upp den inför besiktningen nästa vecka.
Idag kom beskedet att den lilla spaken som måste bytas ut kostar en del. Blir ett 4000-5000:- kalas.
Men det känns som att blinkersen behövs...

Men det ÄR inga roliga pengar..

Lämnade in nyckeln och satt mej och väntade på tåget som skulle ta mej in till stan. Somnade ganska snabbt på tåget, så resan till Östersund kändes mindre lång.
Tog en taxi från station till Medicindirekt. Vilken kostade lika mycket som resan från Åre till Östersund med tåg och taxiresan hem, stan-Duved.

Jag togs emot av trevliga sköterskor, avskalad som jag var. Alla mina smycken var bortplockade, alla mina hål va tomma, nagellacket bortskrapat och sminket lämnade jag hemma.
Fick ett par fina plastpåsar på fötterna och en lika fin mössa.

Nål in, "nu kommer du börja bli lite sömnig snart".. sen sov jag! Läskigt det där ändå (nu var det också första gången jag fick narkos)

Vaknade upp ett par timmar efter, lite smått förvirrad och lite ledsen.
Finns ju alltid en liten inre oro.

Beskedet: Mitt korsband är 80% av, så några tappra "flärpar" håller ihop mitt främre korsband. Menisken hade en liten skada osv.
Skönt att veta, skönt att få sätta upp ett mål, skönt att nu äntligen få vetskapen.

Mindre skönt, eller faktiskt helt oskönt är ju att min säsong, min skidsäsong känns lite lååångt borta!!
Även fast det inte kommer att bli operation inom den närmsta framtiden så är det mycket som måste kännas bra.
Jag måste bli stark, det måste bli stabilt, det måste sluta göra ont..

Jag måste våga lita på att det håller. Jag måste hitta en motivation som gör att jag kommer att bli skitstark:)

Många frågetecken dyker upp och jag känner att modet tryter ibland.





Jag önskar mej flyt, lycka, glädje, tur, motivation och energi på min 30 årsdag!!!







Men jag vet att jag kan, jag har det i mej, jag är stark och jag vet att jag kommer att fixa det galant!!

Första sommaren i Åre gick snabbt förbi..
Nu när regnet faller och blåser på tvären känns den dock långt borta!
Det är fint här, väldigt vackert..

Jag tror att jag verkligen trivs häruppe..

Har jag hittat hem?






Jag kände det på mej..
De ringde från medicin idag och imorgon ska det tittas in i knät och knypplas ihop.
Får väl se vad de små kamerorna hittar därinne i leden.
Äntligen händer det något, äntligen får jag veta och äntligen vågar jag kanske tro på skidåkning i vinter, jippiii!

Försöker bygga upp modet och mitt humör, försöker finna glädje och motivationen igen..


Jag gör vad jag kan..

Ladd och Lycka till, till mej!!

En bild säger mer än tusen ord..