Lär dej livets stora gåta..
Älska, glömma och förlåta...
Jaha, det var det..
Det känns lite vemodigt..
Att liksom bara säga hejdå till en kär vän..
Ja, man gör ju inte "slut" med en bästa vän liksom..
Men nu blir det ju så, det blir ju alltid så..
Varför ska det egentligen bli så?..
Kan inte komma ifrån att det känns konstigt, en konstig känsla..
Kan inte riktigt ta på känslan..
Vet inte riktigt hur den känns..
Just nu känns det bara som om jag tagit adjö av dej..
Det blev liksom tack och hej leverpastej..
Men jag känner mej på något sätt glad, det blev bra, det blev ett bra avslut, en bra början..
..eller hur man nu vill se på det hela:)
Det som har varit, det har varit..
Nu blickar vi framåt:)
Lyckans fjäril sätter sej på den som har tid att vänta..
Jag tycker om dej ändå...
Kommentarer
Trackback
