Den dag jag går för att
ej vända åter
Jag vill att ni minns mig
precis som jag var
Det blir bara värre
mina kära, om ni gråter
För ingen kan ändra
det öde vi har
Den dag ni står här och
kanske mig saknar
Jag vill att ni lever och
livslusten har
Mina älskade kära jag
vill att ni vakar och lever
de dagar den tid ni har kvar.


Älskade Mamma, jag försöker verkligen tänka på dessa fina rader..
Men det är så svårt när allt jag gör, ser och känner påminner om dej.

Jag ser så mycket mej i dej, jag ser så mycket jag har beundrat dej, älskat dej, litat på dej..
Du var min närmsta vän, jag kunde berätta allt för dej.
Du blev aldrig arg, ledsen eller besviken på mej.

Du fanns alltid där när jag behövde dej, när jag var ledsen, glad, rädd eller olycklig..
Du kunde konsten att trösta, din famn var alltid öppen, du hade alltid tid.

Jag tänkte; mamma finns alltid kvar, mamma försvinner inte.. inte än..
Det var min trygghet, min lilla livboj när vår älskade pappa lämnade oss.
Jag vågade knappt tänka tanken, men den tanken som slog mej, om du också skulle försvinna, den gjorde
för ont, det var för tungt att bära. Jag slog den ifrån mej.

Då går det ju inte, det går ju inte utan mamma, hur skulle det gå?
Det fanns inte, min hjärna eller kropp kunde inte förmå sej att ta till sej det.

Såhär lång tid har det aldrig gått utan att vi inte har hörts vid..

Jag vill ta upp telefonen och ringa dej, jag vill skicka ett sms för att berätta att jag tänker på dej, jag vill skicka ett kort för att berätta om hur fint det är häruppe.
Jag vill berätta för dej om hur magen växer, hur bra Lisa har det här hos oss..
Jag vill höra din trygga varma röst som säger att allt kommer att bli bra, att det ordnar sej..
Jag önskar jag kunde tala om hur jag känner, jag skulle behöva gråta ut.

Jag vill så mycket, jag önskar så mycket, jag skulle bara vilja få krama om dej igen.
Känna dej nära..

Vem ska jag prata med nu?
Vem ska alltid finnas där nu?
Vem ska ge mig råd nu?
Vem ska ringa bara för att se hur jag mår nu?
Vem ska trösta mej nu?
Vem ska vara stolt över mej nu?

Vem tar hand om mej nu?