Narkos eller skönhetssömn..
Dagen igår blev lång..
Lämnade in citronen på bilverkstaden, för att kitta upp den inför besiktningen nästa vecka.
Idag kom beskedet att den lilla spaken som måste bytas ut kostar en del. Blir ett 4000-5000:- kalas.
Men det känns som att blinkersen behövs...
Men det ÄR inga roliga pengar..
Lämnade in nyckeln och satt mej och väntade på tåget som skulle ta mej in till stan. Somnade ganska snabbt på tåget, så resan till Östersund kändes mindre lång.
Tog en taxi från station till Medicindirekt. Vilken kostade lika mycket som resan från Åre till Östersund med tåg och taxiresan hem, stan-Duved.
Jag togs emot av trevliga sköterskor, avskalad som jag var. Alla mina smycken var bortplockade, alla mina hål va tomma, nagellacket bortskrapat och sminket lämnade jag hemma.
Fick ett par fina plastpåsar på fötterna och en lika fin mössa.
Nål in, "nu kommer du börja bli lite sömnig snart".. sen sov jag! Läskigt det där ändå (nu var det också första gången jag fick narkos)
Vaknade upp ett par timmar efter, lite smått förvirrad och lite ledsen.
Finns ju alltid en liten inre oro.
Beskedet: Mitt korsband är 80% av, så några tappra "flärpar" håller ihop mitt främre korsband. Menisken hade en liten skada osv.
Skönt att veta, skönt att få sätta upp ett mål, skönt att nu äntligen få vetskapen.
Mindre skönt, eller faktiskt helt oskönt är ju att min säsong, min skidsäsong känns lite lååångt borta!!
Även fast det inte kommer att bli operation inom den närmsta framtiden så är det mycket som måste kännas bra.
Jag måste bli stark, det måste bli stabilt, det måste sluta göra ont..
Jag måste våga lita på att det håller. Jag måste hitta en motivation som gör att jag kommer att bli skitstark:)
Många frågetecken dyker upp och jag känner att modet tryter ibland.
Jag önskar mej flyt, lycka, glädje, tur, motivation och energi på min 30 årsdag!!!
Men jag vet att jag kan, jag har det i mej, jag är stark och jag vet att jag kommer att fixa det galant!!
Lämnade in citronen på bilverkstaden, för att kitta upp den inför besiktningen nästa vecka.
Idag kom beskedet att den lilla spaken som måste bytas ut kostar en del. Blir ett 4000-5000:- kalas.
Men det känns som att blinkersen behövs...
Men det ÄR inga roliga pengar..
Lämnade in nyckeln och satt mej och väntade på tåget som skulle ta mej in till stan. Somnade ganska snabbt på tåget, så resan till Östersund kändes mindre lång.
Tog en taxi från station till Medicindirekt. Vilken kostade lika mycket som resan från Åre till Östersund med tåg och taxiresan hem, stan-Duved.
Jag togs emot av trevliga sköterskor, avskalad som jag var. Alla mina smycken var bortplockade, alla mina hål va tomma, nagellacket bortskrapat och sminket lämnade jag hemma.
Fick ett par fina plastpåsar på fötterna och en lika fin mössa.
Nål in, "nu kommer du börja bli lite sömnig snart".. sen sov jag! Läskigt det där ändå (nu var det också första gången jag fick narkos)
Vaknade upp ett par timmar efter, lite smått förvirrad och lite ledsen.
Finns ju alltid en liten inre oro.
Beskedet: Mitt korsband är 80% av, så några tappra "flärpar" håller ihop mitt främre korsband. Menisken hade en liten skada osv.
Skönt att veta, skönt att få sätta upp ett mål, skönt att nu äntligen få vetskapen.
Mindre skönt, eller faktiskt helt oskönt är ju att min säsong, min skidsäsong känns lite lååångt borta!!
Även fast det inte kommer att bli operation inom den närmsta framtiden så är det mycket som måste kännas bra.
Jag måste bli stark, det måste bli stabilt, det måste sluta göra ont..
Jag måste våga lita på att det håller. Jag måste hitta en motivation som gör att jag kommer att bli skitstark:)
Många frågetecken dyker upp och jag känner att modet tryter ibland.
Jag önskar mej flyt, lycka, glädje, tur, motivation och energi på min 30 årsdag!!!
Men jag vet att jag kan, jag har det i mej, jag är stark och jag vet att jag kommer att fixa det galant!!
Kommentarer
Trackback
