Sommaren nära er..
Flyget gick till Växjö..
Det kändes, det kändes verkligen mycket när vi rullade in i Växjö, så många minnen.
Jag har inte varit där sedan dagen, urnsättningen.
Det känns som om jag irrar runt där, kör runt i rondellerna, det finns liksom ingenstans att åka längre. Nu åker jag till graven för att hälsa på er.
Ibland gråter jag hela tiden, ibland gråter jag bara inombords. Det gör mest ont när jag väljer att behålla mina tårar för mej själv..
Det känns tomt att gå till graven, det känns ännu värre att lämna den, att lämna er.
Det känns tomt att gå till graven, det känns ännu värre att lämna den, att lämna er.
Några fina blommor får pryda er, den platsen, dit jag får gå för att hälsa på, för att få vara nära.
Det är så fint, så vackert, precis som förr då mormor och morfar satt där på bänken. Vilade sina ben efter dagens arbete med djuren, med gården, med trädgården.
Jag kan sakna det..
Kör grusvägen lite längre fram, staketet börjar bli lite slitet, det är dags att måla om. Det behöver räffsas lite, bryggan är inte ilagd..
Båthuset du började att bygga på, det står kvar som du lämnade det. Jag ser dej, pappa stå där och snickra.
Du hann inte färdigt, du fick inte göra klart, du fick inte ens njuta av det,
Du hann inte färdigt, du fick inte göra klart, du fick inte ens njuta av det,
Jag minns det du sa.. när vi satt i bilen utanför lasarettet. Du tog min hand i din.
Du sa;
-åh, älskade kikan, det är så mycket jag skulle gjort annorlunda, så mycket jag vill göra, så mycket jag inte gjort, vi får inte vara arga på varandra.. och jag älskar din mamma!
Jag ser dej stå där, du kastar några kast med fiskespöet, jag tror du funderar på ditt nästa projekt. Vad ska byggas, vad ska jag göra härnäst.
För det var så du var:) Du ville göra något, du ville vara igång. Undra om jag såg dej sitta still någongång?
Jo, när du drack din kopp kaffe och rökte din cigg ute på altanen på morgonen, då kunde du sitta still. Men du hade ändå minst två telefoner i örat.
Jag tror det var det du menade när vi satt där i bilen.
Du hade jobbat för mycket, du hade jobbat jämt. Kvällar, nätter, helger.. dag efter dag, år ut och år in.
Jag tror det var det du menade när vi satt där i bilen.
Du hade jobbat för mycket, du hade jobbat jämt. Kvällar, nätter, helger.. dag efter dag, år ut och år in.
Det gjorde dej ledsen. Jag såg det i dina ögon.
Du hade önskat att allt vore annorlunda..
Du hade önskat att allt vore annorlunda..
Det som gjorde mest ont var att se dej kämpa så hårt för att upprätthålla allt, in i det sista.
Vi tog inga fighter, vi bestämde oss för att ta det sedan. Vi får inte vara arga på varandra.
Vi tog inga fighter, vi bestämde oss för att ta det sedan. Vi får inte vara arga på varandra.
Du var så liten, min starka pappa, du hamnade i min famn, jag tog emot dej, jag höll om dej.
Jag bar dej.. du bara låg där.
Jag bar dej.. du bara låg där.
Jag saknar dej när snön faller, jag saknar dej när jag är i sommarstugan och inser att ni inte fick njuta av det.
Pappa, Alex och jag ser dej varje morgon, du finns i köket. Coolaste bilden, ditt långa, vågiga hår och dina brillor. Skjortan och allt.. Du finns nära oss!
Mysigt att vara där.. jag älskar att gå runt i skogen, plocka svamp, plocka bär.
Så många fina minnen som dyker upp vart jag än är, vart jag än ser och vad jag än gör.
Så många fina minnen som dyker upp vart jag än är, vart jag än ser och vad jag än gör.
Åh, vad jag önskar att ni hade varit där, med oss.
Pappa, du skulle sett gammelgäddan som Kristoffer drog upp en kväll. Ojoj, tror aldrig jag sett han så stolt:)
Mamma, saknar dej i svampskogen. Minns du senast vi plockade? Du körde bilen, jag gick på vägen och plockade allt gult guld.
Blev ju helt yr, vet inte om det var av svampen eller avgaserna:)
Blev ju helt yr, vet inte om det var av svampen eller avgaserna:)
Lisa trivs som fisken i vattnet, jo hon går faktiskt ner till vattnet nu och dricker. Minns ni när hon sprang rätt ut i vattnet, helt ovetandes om att det verkligen var vatten. Stackars lilla grandis.
Jag tror att hon trivs bra hos oss.
Hon är med oss vart vi än är. Mamma, hon luktar fortfarande på dina kläder som jag bär. Hon känner dej..
Kartongerna är tillbaka i Lindes.
Morfars frack fick följa med oss till Duved men höga hatten hamnade i Elarebo igen. Allt kommer igen på något sätt..
Morfars frack fick följa med oss till Duved men höga hatten hamnade i Elarebo igen. Allt kommer igen på något sätt..
Så mycket vi har burit. Tänk så mycket tid som spenderas på att förflytta saker.
Men jag gillar saker ändå.
Men jag gillar saker ändå.
Jag gillar att få äta på den gröna servisen varje dag, att få använda din ryggsäck pappa när vi är ute på fjället, att se Kristoffer i din skjorta, jag gillar att få leva vidare med dina blommor mamma, även om jag nu inte fixade din stora fina porslinsblomman. Har såklart tagit många avläggare:)
Det får mej att känna att Ni finns här, här hos mej.
Åh, vad jag saknar er!
Vad jag saknar att få dela med mej, vad jag saknar våra samtal.
Saknar att höra mobilen ringa, se att det är du. Saknar dina sms.
Läser dina sms fortfarande, det var få i slutet. Jag vet att du knappt orkade skriva, men du frågade ändå alltid hur jag mådde, hur vi hade det.
Jag saknar din värme, omtanke.. jag saknar dej älskade mamma.
Jag tar Alex i min famn, tar ner bilden på dej, han ler, lutar sej mot min axel och blir lite generad. Så söt:)
Mamma, pappa, ni hade älskat honom, precis som ni älskade mej!!
Älskar er....
Grattis älskade mamma..
Idag skulle du älskade mamma ha fyllt 56 år och jag kan varken skicka blommor eller slå dej en pling för att gratta dej.. men det står fina blommor på din grav. Jag önskar jag kunna gå dit varje dag med de finaste av blommor.
Jag har tänt ditt ljus flera gånger idag, även pappas och såklart Alex ljus. Tänder hans dopljus varje dag och han gillar när jag blåser ut det. Tror han tycker att röken är lite häftig:)
Vi saknar dej.. jag saknar dej!
Det är så mycket jag skulle vilja säga dej, så mycket jag funderar över, så mycket jag vill visa dej..
Idag vill jag bara säga att jag älskar dej och hoppas att du och pappa tar hand om varandra.
Till minne av dej..
Älskade mamma..
Ett år har gått, ett år av otrolig saknad, ett år utan dej..
Inte en dag har passerat utan att jag har tänkt på dej, inte en dag utan saknad.
Hur kan dagarna ha gått så fort? Hur har jag orkat?
Ett år utan din röst, din värme, din kärlek, din vänskap..
Alla dina sms finns kvar, jag läser dem ibland på kvällarna. Då känns du nära men ändå så långt bort.
Det känns fint att läsa, fast det gör ont.
Det känns fint att läsa, fast det gör ont.
Det kommer aldrig komma något mer sms från dej. Aldrig mer kommer du att ringa..
Jag blir för ledsen, det är för jobbigt att tänka på det.
Det gör för ont i hjärtat..
Det gör för ont i hjärtat..
Vet du att varje gång jag tar på mej en av dina tröjor så nosar och slickar Lisa på dem..
Varje gång en liknande volvo rullar förbi reagerar hon..
När någon med permobil glider förbi ser jag att hon tittar lite speciellt..
Varje gång jag tittar på Lisa ser jag dej..
Hon påminner mej om dej varje dag..
Jag saknar dej så mycket och jag skulle göra allt för att få ha dej nära igen, få krama om dej, få prata med dej.. få känna din värme..
Mamma, jag älskar dej..
Att något så dåligt kan kännas så bra...
Den 13 april skulle du, älskade pappa fyllt 60 år..
Jag kan inte riktigt förstå att vi aldrig kommer att träffas igen.
Jag känner lukten av cigarettrök och kall vinter, jag ser dej framför mej.
Det luktar gott. Det doftar du..
Att något så dåligt kan kännas så bra.
Du hade nog varit hos oss nu. Du hade tagit några fina åk i backarna. Du hade mått bra..
Du hade kännt dej stolt, en stolt och glad morfar.
Jag saknar dej..
Kärleksvisan
När jag sjunger för dej,.. så bränner det i mina fötter, det sprider sej upp över hela min kropp, tills den brännande känslan fyller mina ögon och rinner över..
Rinner över av tårar..
Tårar av lycka, tårar av saknad..
För att jag älskar dej, så som du är..
och jag vill ge dej allting jag har..
Låt mej få bära dej när du är svag..
för du betyder allting för mej..
Jag har förändrats, jag har tappat en del av den jag var.
Jag är fortfarande full, fylld av känslor och tankar..men dock så tom.
Jag är fortfarande full, fylld av känslor och tankar..men dock så tom.
Tomheten går inte att ta på, känslorna är svåra att bemästra, saknaden upptar allt och jag fylls och rinner över om och om igen..
Livet för mej är inte oändligt och jag funderar på hur kort livet egentligen är med tanke på hur länge jag ska vara där borta, då jag inte är kvar här..
För ett par år sedan satt vi i bilen och du gav mej dikten, den du tyckte va fin, som du ville ha..
Jag tog emot den, läste den, såg in i dina ögon, som tårades..
Tårar..
Tanken på att en dag behöva läsa den på riktigt, att använda den, att den skulle finnas där i en liten annons med ditt namn, en ros..
Inte du, inte så snart, inte än, aldrig..
Den fanns i min plånbok varenda dag, jag läste den och varje gång grät jag.
Tårar..
Du gav mej koder, du sa att jag skulle ha dem..
Jag tog emot dem, skrev upp dem, såg in i dina ögon, som tårades..
Tårar..
Jag grät inte just då, men nu gråter jag..
Visste du då, att du var på väg?
Det var dags, jag ville inte lämna dej, du såg så svag ut..
Jag ville bara krama om dej, för alltid.
Vi såg in i varandras ögon, du sa:
Jag vill verkligen bli bra, jag vill, jag vill kämpa..
Det är klart, jag älskar dej.. finaste mamma.
Jag önskar jag hade stannat, bara lite längre, bara några dagar till..
Jag önskar jag hade berättat, det jag då visste, vad som höll på att hända inom mej..
Jag önskar så att jag hade frågat dej mer, berättat mer, kramats mer..
Men jag höll din hand varje kväll,.. vad mer hade jag kunnat gjort just då?
Brev till himlen..
Den 13 oktober kom han..
Det finaste och härligaste man kan tänka sej!
Ni hade varit så stolta över mej. Ja, för jag hade ju berättat in i detalj hur duktig jag var.
Jag har gjort det i mina tankar och drömmar om och om igen.
Berättat för dej mamma..
Om allt, hur jag mådde, vad jag tänkte, vad jag kände,
Varenda dag vill jag berätta hur jag mår, hur jag känner, hur jag tänker.
Men det kan jag inte, jag kommer aldrig någonsin mer kunna berätta för dej, om allt.
Men mamma och pappa, han är så fin och vi gör det så bra. Jag tror att han har Kristoffers blå ögon och mina gosiga äppekinder, såklart:)
Han är blond och alldeles underbar, öron så fina, hans fötter och tår är precis som mina- underbart knasiga men finast, hans mjuka hud går inte att sluta pussa på, jag frågar varje dag om jag får äta upp honom:)
Jag känner mej så lycklig för varje stund jag får titta in i hans ögon, varje gång jag får det där leendet tillbaka som bara säger- mamma du är det bästa som finns.
Mamma, är det bästa som finns och jag saknar dej så mycket att jag många gånger inte vet vad jag ska ta mej till.
Hur kunde det bli såhär?
Jag saknar din Stina..
Jag saknar din Sally..
Jag saknar dina fina blommor..
Jag saknar våra baksstunder..
Jag saknar vårat pyssel..
Jag saknar våra promenader i skogen..
Jag saknar bara att få vara i din närhet..
Jag saknar våra stunder på altanen..
Jag saknar dina smultron..
Jag saknar våra stunder i svampskogen..
Jag saknar allt med dej..
Jag saknar att få känna din värme, ditt stöd, din kärlek, din trygghet..
Ditt sätt att vara, ditt sätt att prata, ditt sätt att hjälpa..
Saknar att bara få ligga tillsammans med dej i soffan en regnig dag och titta på Nord och Syd.
Saknar att få hjälpa dej med planteringarna, att få åka ner och köpa oss varsin glass.
Saknar våra shoppingturer, våra Lisapromenader, våra fikastunder..
Det var då..
Det som gör mej mest ledsen det är att jag inte får dela med mej av nuet. Jag vill så gärna visa och berätta..
Det känns orättvist att ni inte får vara med och se allt jag ser, det jag får uppleva..
Jag önskar så att ni var här hos mej.
Jag älskar er så mycket och saknaden.. den kan jag inte beskriva..
För att jag älskar dej...
Saknar er så...
Varje morgon, varje kväll, varje vaken stund..
Varenda dag..
Åre strand en regnig sommardag i somras..
Det finns även mycket vackert och mycket som är bra..
Det får vi inte glömma:)
Min underbara mamma..
Älskade mamma, min fina vän,
du frågade vart du va, du ville hem..
Så ont att se dej försvinna,
jag försökte det lilla hoppet finna..
Jag saknade dej redan då,
långt innan du var på väg att gå..
Min glada fina mamma var långt bort,
och tiden för dej här blev alldeles för kort..
Mamma, jag behöver dej här,
för mej själv och den lilla bebis jag bär..
Du blev så glad och tårarna rann,
så lycklig för att jag och Kristoffer varandra fann..
Jag vill ju dela allt det här med dej,
den bubblande känslan som finns inom mej..
Jag önskar så att du kunde vara kvar,
men jag vet hur mycket du saknade far..
Det blev en sådan tomhet när pappa gick,
det försvann en livsglöd som du aldrig återfick..
Livet känns tomt och kallt.
och det är svårt att se en mening med allt..
Men jag försöker minnas dej precis som du va,
den underbara mamma när du mådde bra..
Den glada och spontana,
då du lös av självförtroende och världsvana..
Min underbara mamma..
10 liter gubbar i ett spann..
Vilken fin dag, solig dag, en dag full av energi..
Rumpan i vädret, strama baksidor, framtung av kotten i magen..
Tävlingsmänniskan i mej försvinner aldrig:)
20 minuter tog de, att fylla mitt spann med gubbar.
Fina, stora, saftiga, solmogna gubbar..
Jordgubbstårta och jordgubbspaj med termoskaffe i solen efter plockandet gorde susen..
Krasse i långa rader, änglatrumpeter så höga mot skyn, gladioler så vackra..
Ja, det här blev en fin dag..
Det gör mej glad..
Din dag..
18 augusti, det var din födelsedag..
Din dag..
Kommer saknaden någonsin att gå över?
Kommer det att göra mindre ont?
Vissa dagar..
..känns bra.
Jag är glad och känner en glädje för allt runtomkring mej.
Jag uppskattar det lilla, att få vakna upp, kliva ur sängen.
Bara vara, bara finnas..
Det mest självklara, det mest givna, det vi alla bara räknar med!
Att få ligga i gräset, se ut över världen..
Att få andas ren luft, känna solens värme..
Att få känna tillfredsställelse, att vara nöjd..
Att få skratta, känna lusten till allt..
Efter de vissa dagar kan jag lägga mej för kvällen med ett leende på läpparna, känna trygghet och förväntan.
En förväntan om min nya dag..
Älskade - Saknade..
Den dag jag går för att
ej vända åter
Jag vill att ni minns mig
precis som jag var
Det blir bara värre
mina kära, om ni gråter
För ingen kan ändra
det öde vi har
Den dag ni står här och
kanske mig saknar
Jag vill att ni lever och
livslusten har
Mina älskade kära jag
vill att ni vakar och lever
de dagar den tid ni har kvar.
Älskade Mamma, jag försöker verkligen tänka på dessa fina rader..
Men det är så svårt när allt jag gör, ser och känner påminner om dej.
Jag ser så mycket mej i dej, jag ser så mycket jag har beundrat dej, älskat dej, litat på dej..
Du var min närmsta vän, jag kunde berätta allt för dej.
Du blev aldrig arg, ledsen eller besviken på mej.
Du fanns alltid där när jag behövde dej, när jag var ledsen, glad, rädd eller olycklig..
Du kunde konsten att trösta, din famn var alltid öppen, du hade alltid tid.
Jag tänkte; mamma finns alltid kvar, mamma försvinner inte.. inte än..
Det var min trygghet, min lilla livboj när vår älskade pappa lämnade oss.
Jag vågade knappt tänka tanken, men den tanken som slog mej, om du också skulle försvinna, den gjorde
för ont, det var för tungt att bära. Jag slog den ifrån mej.
Då går det ju inte, det går ju inte utan mamma, hur skulle det gå?
Det fanns inte, min hjärna eller kropp kunde inte förmå sej att ta till sej det.
Såhär lång tid har det aldrig gått utan att vi inte har hörts vid..
Jag vill ta upp telefonen och ringa dej, jag vill skicka ett sms för att berätta att jag tänker på dej, jag vill skicka ett kort för att berätta om hur fint det är häruppe.
Jag vill berätta för dej om hur magen växer, hur bra Lisa har det här hos oss..
Jag vill höra din trygga varma röst som säger att allt kommer att bli bra, att det ordnar sej..
Jag önskar jag kunde tala om hur jag känner, jag skulle behöva gråta ut.
Jag vill så mycket, jag önskar så mycket, jag skulle bara vilja få krama om dej igen.
Känna dej nära..
Vem ska jag prata med nu?
Vem ska alltid finnas där nu?
Vem ska ge mig råd nu?
Vem ska ringa bara för att se hur jag mår nu?
Vem ska trösta mej nu?
Vem ska vara stolt över mej nu?
Vem tar hand om mej nu?
Lisa i fjällen...
Det blev flytt för lilla gotländskan från gröna Småland till vita Årefjällen..
Vi tror hon gillar´t :)
Back up..
En bild säger mer än tusen ord..
Jag har använt det innan, jag har sagt det många gånger förr..
Men det är så sant, så sant..
En bild säger mer än tusen ord..
Jag lyssnar på fantastiska Laleh´s "Some die young"..
Veckan som redan tagit slut, veckan som jag sa förra söndagen skulle blir bra, blev riktigt bra:)
Den va full av skratt och glädje, jag blev nästan bortgift till england, jag var första priset i slalomparallell tävlingen, jag var så långt bort från skidåkning men ändå mitt i den:)
Mitt bland alla gäster..
Jag är lite som spindeln i nätet- och jag gillar´t!
Alla dessa kramar från tacksamma och glada gäster.
Den lyckan som träder fram bakom skidglasögonen, den kan man inte ta miste på!
Alla dessa öden som drabbar oss, sorg och smärta, men också alla dessa ögonblick och stunder av förväntan och den lyckan över att komma tillbaka, att finna tillfredställelse över sej själv och sin tillvaro.
Det är coolt:)
Jag är mitt ibland den och dem..
En bra påminnelse är att inte ta livet för allvarligt, inte när det gäller alla dess småsaker och små gnabb..
Nu ska jag stänga ner locket och ge mej ut i den riktiga världen:)
