På något sätt tror jag inte att jag har förstått det.

Jag tänker på dej och undrar när du ska komma hit till oss och se hur vi har det. Åka skidor ihop..

Jag vill visa hur fint vi har det, hur mysigt vi bor, hur härligt det är häruppe.

Jag önskar att jag hade kunnat visa dej allt det, men jag vet att det inte kommer att hända.

Jag hoppas du ser oss ändå, jag hoppas att du hann känna det innan du lämnade oss.
Jag hoppas att du förstod hur tacksam jag var för allt.. allt du visade mej..

Dagarna går och ibland tänker jag inte på dej..
Jag har fullt upp med att tänka på mej själv, på att hålla humöret uppe, på att försöka se allt det där som faktiskt är riktigt bra.

Vissa dagar vaknar jag upp med ett hål i bröstet, då jag tänker på allt och önskar att jag bara kunde blunda från allt.
Det är otroligt jobbigt att se någon som man älskar så mycket må dåligt.
Det är så tungt att bära andras sorg..

Det är svårt att hantera.

Årskrönika..
Alla tittar tillbaka på året, minns de glada stunder, alla skratt och alla tårar..
Vi vet att livet inte alltid är lätt.
Men ibland känns det som om motgångarna bara fortsätter..

2011 kom lilla Molly, otrolig känsla och vilken glädje..
På dopet va alla där men inte Mollys farfar..

Vi var på ett fantastiskt fint bröllop i september..
Känslofyllt i kyrkan, många glädjetårar som föll,..
Inom mej knöt det sej, jag kunde inte låta bli att tänka,
" pappa kommer inte att vara med på mitt bröllop"

Det är tankar som gör mej ledsen, det gör ont..




Jag blir påmind om dej.. vissa stunder, snön, situationer som jag hamnar i dagligen..
Jag blir oftast glad när jag tänker på dej, all vår tid i backen, i någon liten stuga, innan tävling- då jag alltid var väldigt nervös och irriterad på dej ( men du vet vad det berodde på, jag var inte arg på dej:)
Mellan åken, ditt peppande, du tyckte alltid jag var så bra..
Körde jag ur, sa du alltid,
- du körde riktigt bra till mellantiden, hade du kommit ner hade du varit med i toppen.

Du fixade mina skidor sent in på natten, du bar mina grejer, du tog mitt dåliga humör innan start.. jag tjatade och va rädd för att komma försent..
Vi hann oftast..

En gång va vi sena till start, störtlopp, jag hann inte besikta. Du behöll lugnet och sa att jag bara skulle köra, att jag visst skulle klara det. Bara att följa spåren, färgen..
Hm, gick väl sådär.. men jag kom ner.

Du körde upp till Gällivare över helgen, bara för att se mej köra.
Jag flög åt fanders i hoppet, kraschade och det blev inget mer åkandes den helgen.
Men Du var där..

Ja, du var oftast där.. Vid alla mina flyttlass, alla tävlingar, träningar..

Jag försöker se dej som du var då, men det som gör så ont nu, det är att bilden som finns i mitt huvud, bilden jag har på dej är den dagen, den sista dagen, den kvällen du bara låg där..

Jag ser dej ligga där, liten, svag, inte alls den starka pappa som du alltid visade. Visst har du mått dåligt, visst har det varit många gånger då man hellre hade sett dej bryta ihop, men du körde alltid på. Allt ordnar sej..

Jag blir rädd när jag tänker på det, det känns som om jag inte får prata om det..som att jag inte ens får tänka på det.
Jag höll din hand, du höll min, sen bara försvann du, du blev helt kall och hård..
Hur kan det gå så fort?

Dina ögon, ditt ansikte, din mun, ditt bröst..
Allt var så tomt och allt var borta.

Jag orkar inte tänka på det, men ibland kan jag inte välja..



Det här året, årsskiftet tänkte jag inte på något.
Jag lovade inget, inget löfte..
Jag vet nu att det är så mycket som jag inte kan påverka.

Jag försöker att inte se för långt, jag försöker att inte längta för mycket, att springa igenom dagarna, att vänta på morgondagen..

Jag försöker se varje dag, försöker ge allt av mej själv, försöker tänka på mej själv..

Jag vet att JAG försöker så gott jag kan, att jag gör mitt bästa.
Intalar mej själv att det inte var mitt fel, att jag inte ska ha dåligt samvete, att jag gjorde vad jag kunde.




2011.. Jag fyllde visst 30 år!
Tänk, va fort det gick..
Hm, då var man 30 år, känns mycket när jag liksom känner på det.


Det har hunnits med mycket under dessa år när man tänker tillbaka.
Kanske ska man sluta tänka tillbaka så mycket?





Nu är det väl framåt som gäller?

Jag tänker på något som gör mej glad, lyssnar på en bra låt, tittar runt här i lägenheten och inser att vi bor riktigt bra, tittar ut genom fönstret och ser all snö, Åreskutan..
Tänker tillbaka på veckan som varit. Vilken bra jobbvecka, alla så glada och nöjda!
En kram från en kollega, som helt enkelt tackade för en rolig vecka, varma kramar från gäster som åker hem till England med ett leende på läpparna..
Sålda jubileumsmössor, beställningar,..
Skratt, applåder, pigga ögon, energi, livsglädje och livslust...






Jag försöker.. och ibland gör jag det riktigt bra!!