Sommaren nära er..

Flyget gick till Växjö..
Det kändes, det kändes verkligen mycket när vi rullade in i Växjö, så många minnen.
Jag har inte varit där sedan dagen, urnsättningen.
 
Det känns som om jag irrar runt där, kör runt i rondellerna, det finns liksom ingenstans att åka längre. Nu åker jag till graven för att hälsa på er.
 
 
Ibland gråter jag hela tiden, ibland gråter jag bara inombords. Det gör mest ont när jag väljer att behålla mina tårar för mej själv..
Det känns tomt att gå till graven, det känns ännu värre att lämna den, att lämna er.
 
Några fina blommor får pryda er, den platsen, dit jag får gå för att hälsa på, för att få vara nära.

 
Det är så fint, så vackert, precis som förr då mormor och morfar satt där på bänken. Vilade sina ben efter dagens arbete med djuren, med gården, med trädgården.
 
Jag kan sakna det..
 
Kör grusvägen lite längre fram, staketet börjar bli lite slitet, det är dags att måla om. Det behöver räffsas lite, bryggan är inte ilagd..
 
Båthuset du började att bygga på, det står kvar som du lämnade det. Jag ser dej, pappa stå där och snickra.
Du hann inte färdigt, du fick inte göra klart, du fick inte ens njuta av det, 
 
 
 
Jag minns det du sa.. när vi satt i bilen utanför lasarettet. Du tog min hand i din.
Du sa; 
-åh, älskade kikan, det är så mycket jag skulle gjort annorlunda, så mycket jag vill göra, så mycket jag inte gjort, vi får inte vara arga på varandra.. och jag älskar din mamma!
 
Jag ser dej stå där, du kastar några kast med fiskespöet, jag tror du funderar på ditt nästa projekt. Vad ska byggas, vad ska jag göra härnäst.
För det var så du var:) Du ville göra något, du ville vara igång. Undra om jag såg dej sitta still någongång?
 
Jo, när du drack din kopp kaffe och rökte din cigg ute på altanen på morgonen, då kunde du sitta still. Men du hade ändå minst två telefoner i örat.
Jag tror det var det du menade när vi satt där i bilen.
Du hade jobbat för mycket, du hade jobbat jämt. Kvällar, nätter, helger.. dag efter dag, år ut och år in.
 
Det gjorde dej ledsen. Jag såg det i dina ögon.
Du hade önskat att allt vore annorlunda..
 
 
Det som gjorde mest ont var att se dej kämpa så hårt för att upprätthålla allt, in i det sista.
Vi tog inga fighter, vi bestämde oss för att ta det sedan. Vi får inte vara arga på varandra.
 
Du var så liten, min starka pappa, du hamnade i min famn, jag tog emot dej, jag höll om dej.
Jag bar dej.. du bara låg där.
 
Jag saknar dej när snön faller, jag saknar dej när jag är i sommarstugan och inser att ni inte fick njuta av det.
 
 
 
 
Pappa, Alex och jag ser dej varje morgon, du finns i köket. Coolaste bilden, ditt långa, vågiga hår och dina brillor. Skjortan och allt..  Du finns nära oss!
 

Mysigt att vara där.. jag älskar att gå runt i skogen, plocka svamp, plocka bär.
Så många fina minnen som dyker upp vart jag än är, vart jag än ser och vad jag än gör.

Åh, vad jag önskar att ni hade varit där, med oss.
 
 
Pappa, du skulle sett gammelgäddan som Kristoffer drog upp en kväll. Ojoj, tror aldrig jag sett han så stolt:)
 
Mamma, saknar dej i svampskogen. Minns du senast vi plockade? Du körde bilen, jag gick på vägen och plockade allt gult guld.
Blev ju helt yr, vet inte om det var av svampen eller avgaserna:)
 
 
 
Lisa trivs som fisken i vattnet, jo hon går faktiskt ner till vattnet nu och dricker. Minns ni när hon sprang rätt ut i vattnet, helt ovetandes om att det verkligen var vatten. Stackars lilla grandis.
Jag tror att hon trivs bra hos oss.
 
Hon är med oss vart vi än är. Mamma, hon luktar fortfarande på dina kläder som jag bär. Hon känner dej..
 
Kartongerna är tillbaka i Lindes.
Morfars frack fick följa med oss till Duved men höga hatten hamnade i Elarebo igen. Allt kommer igen på något sätt.. 
Så mycket vi har burit. Tänk så mycket tid som spenderas på att förflytta saker.
Men jag gillar saker ändå.
 
Jag gillar att få äta på den gröna servisen varje dag, att få använda din ryggsäck pappa när vi är ute på fjället, att se Kristoffer i din skjorta, jag gillar att få leva vidare med dina blommor mamma, även om jag nu inte fixade din stora fina porslinsblomman. Har såklart tagit många avläggare:)
 
Det får mej att känna att Ni finns här, här hos mej.
Åh, vad jag saknar er!
 

Vad jag saknar att få dela med mej, vad jag saknar våra samtal.
Saknar att höra mobilen ringa, se att det är du. Saknar dina sms.
 
Läser dina sms fortfarande, det var få i slutet. Jag vet att du knappt orkade skriva, men du frågade ändå alltid hur jag mådde, hur vi hade det. 
 
Jag saknar din värme, omtanke.. jag saknar dej älskade mamma.
 
 

Jag tar Alex i min famn, tar ner bilden på dej, han ler, lutar sej mot min axel och blir lite generad. Så söt:) 

 
 
Mamma, pappa, ni hade älskat honom, precis som ni älskade mej!!

 
Älskar er....
 
 
 
 



 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

k i k a n

Snäll, stark, rolig, trygg, skön, speciell skidåkande konstnär med en fin personlighet och en önskan om ett fortsatt roligt, givande, innehållsrikt och spännande liv… fullt av kärlek, utmaningar och överraskningar!!

RSS 2.0