Brev till himlen..
Den 13 oktober kom han..
Det finaste och härligaste man kan tänka sej!
Ni hade varit så stolta över mej. Ja, för jag hade ju berättat in i detalj hur duktig jag var.
Jag har gjort det i mina tankar och drömmar om och om igen.
Berättat för dej mamma..
Om allt, hur jag mådde, vad jag tänkte, vad jag kände,
Varenda dag vill jag berätta hur jag mår, hur jag känner, hur jag tänker.
Men det kan jag inte, jag kommer aldrig någonsin mer kunna berätta för dej, om allt.
Men mamma och pappa, han är så fin och vi gör det så bra. Jag tror att han har Kristoffers blå ögon och mina gosiga äppekinder, såklart:)
Han är blond och alldeles underbar, öron så fina, hans fötter och tår är precis som mina- underbart knasiga men finast, hans mjuka hud går inte att sluta pussa på, jag frågar varje dag om jag får äta upp honom:)
Jag känner mej så lycklig för varje stund jag får titta in i hans ögon, varje gång jag får det där leendet tillbaka som bara säger- mamma du är det bästa som finns.
Mamma, är det bästa som finns och jag saknar dej så mycket att jag många gånger inte vet vad jag ska ta mej till.
Hur kunde det bli såhär?
Jag saknar din Stina..
Jag saknar din Sally..
Jag saknar dina fina blommor..
Jag saknar våra baksstunder..
Jag saknar vårat pyssel..
Jag saknar våra promenader i skogen..
Jag saknar bara att få vara i din närhet..
Jag saknar våra stunder på altanen..
Jag saknar dina smultron..
Jag saknar våra stunder i svampskogen..
Jag saknar allt med dej..
Jag saknar att få känna din värme, ditt stöd, din kärlek, din trygghet..
Ditt sätt att vara, ditt sätt att prata, ditt sätt att hjälpa..
Saknar att bara få ligga tillsammans med dej i soffan en regnig dag och titta på Nord och Syd.
Saknar att få hjälpa dej med planteringarna, att få åka ner och köpa oss varsin glass.
Saknar våra shoppingturer, våra Lisapromenader, våra fikastunder..
Det var då..
Det som gör mej mest ledsen det är att jag inte får dela med mej av nuet. Jag vill så gärna visa och berätta..
Det känns orättvist att ni inte får vara med och se allt jag ser, det jag får uppleva..
Jag önskar så att ni var här hos mej.
Jag älskar er så mycket och saknaden.. den kan jag inte beskriva..
Kommentarer
Trackback
