Min underbara mamma..

Älskade mamma, min fina vän,
du frågade vart du va, du ville hem..
 
Så ont att se dej försvinna,
jag försökte det lilla hoppet finna..
 
Jag saknade dej redan då,
långt innan du var på väg att gå..
 
Min glada fina mamma var långt bort,
och tiden för dej här blev alldeles för kort..
 
Mamma, jag behöver dej här,
för mej själv och den lilla bebis jag bär..
 
Du blev så glad och tårarna rann,
så lycklig för att jag och Kristoffer varandra fann..
 
Jag vill ju dela allt det här med dej,
den bubblande känslan som finns inom mej..
 
Jag önskar så att du kunde vara kvar,
men jag vet hur mycket du saknade far..
 
Det blev en sådan tomhet när pappa gick,
det försvann en livsglöd som du aldrig återfick..
 
Livet känns tomt och kallt.
och det är svårt att se en mening med allt..
 
Men jag försöker minnas dej precis som du va,
den underbara mamma när du mådde bra..
 
Den glada och spontana,
då du lös av självförtroende och världsvana..
 
Min underbara mamma..
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

k i k a n

Snäll, stark, rolig, trygg, skön, speciell skidåkande konstnär med en fin personlighet och en önskan om ett fortsatt roligt, givande, innehållsrikt och spännande liv… fullt av kärlek, utmaningar och överraskningar!!

RSS 2.0