Det var en torsdag..
17 oktober 2002..

Allt var färdigpackat, linserna var hämtade och mina nya glasögon hade kommit..
Jag satt mig på bussen till Växjö och lämnade lilla Virserum..
Visste att jag inte skulle återvända på ett bra tag!

Lämnade regniga och hurrviga Sverige i lastbil..
Fikapaus i Osby och sedan rullade det på ner till Trelleborg där färjan över till Rostock väntade.
Lite sömn i en liten hytt, lite god frukost och sedan väntade en hel dag på autobahn..

Kände mig trygg i lastbilen där jag satt..
Bilarna körde om den ena fortare än den andra..

Timmarna gick och där framme tornade bergstopparna upp.
Så vackert..
Tyskland var avklarat och nu körde vi in i Österrike.



Började bli ganska mörkt och vägen blev smalare och kurvigare.

Lite trångt för en stor lastbil.
Men vid 23 tiden var vi framme.

Jag hade nått mitt mål.

En mysig by..
Jag var framme i Kaprun!



Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen, hade en liten lapp med en adress.
Det var mörkt och vägarna lite för små för att vi skulle kunna köra med lastbilen.

Hoppade ur lastbilen och gick runt och letade.
Tillslut hittade jag det lilla huset där jag skulle bo.
Tog min packning som hade fått vara fastbunden utanpå lastbilen den sista biten..
Den luktade diesel.

Men vad gjorde det? Jag var ju framme:)

Smög upp på mitt rum och kröp ner i sängen.

Blundade och sedan var det morgon. Lite god frukost innan vi tog oss upp på glaciären.
Vi möttes av sol och massa snö..

Ja, såhär kunde jag ju leva:)



Allt var spännande, kroppen var laddad och jag var så glad!
Men trött blev man, syra i benen och pulsen steg.

Första dagen var avklarad..
Och vilken dag sedan, ojojoj..

Vad jag inte visste då var att det bara skulle bli bättre och bättre, mer fantastiskt, mer snö och ännu mera sol.


På kvällen träffade vi bossen..







Äventyret hade börjat, nu var vi igång..